Idag lämnade en av de vänligaste av vänner, på vår jord...oss. En ängel flög förbi ...himlen har tänt en ny stjärna.
Att sorg kan vara så fysiskt påtagligt! Idag har jag verkligen fått erfara detta... trodde inte att jag skulle reagera på detta sätt när tiden var inne...
När jag fick samtalet från min vänninas bror, om att min vännina somnat in, så visste jag, men hjärnan registrerade inte...
Först strodde jag att jag skulle börja storgråta, men gråten bara stockade sig i halsen och kom av sig. Jag bara stod där och helt plötsligt kännes det som om all styrsel i kroppen bara försvann. Tomhetskänslan i kroppen, tyngdlösheten, lättheten blev så påtaglig. Men rätt som det var fick jag jätte ont i ryggen. Nu förstår jag att jag varit mkt spänd under de senaste veckorna. Men jag kände ledsamhet grät lite när jag ringde en vän och berättade. Kunde inte få in det overkliga, det som skulle vara så oundvikligt... När jag nu kom hem från dagens arbete... bara släpper allt vad kontoll är, tårarna flödar, jag läser allt som ALLA vänninans vänner skriver på FB. Det gör riktigt ont i och runtomkring mitt bröst, jag andas lätt mkt lätt... NU känns det riktigt tungt!
JAg tycker att min beskärda del av saknade Ulricor är fylld nu, inga fler ....27 år, 37 år.... Nej nu får det vara stopp!
4 kommentarer:
Kan inte påstå att jag kände Ulle väl alls, men den underbara solstrålen lämnade ingen oberörd. Hennes vackra, ständiga leende smittade och nådde alla fast de inte visste om det.
Mina tankar finns hos Ulles nära och kära och framför allt hennes barn.
På andra sidan där solen alltid lyser och smärta och ondska inte finns ska vi alla åter ses.
Kram!!!!
Sandra
Jag är så ledsen för din/er skull. Ta din tid och hör av dig när du orkar. Tänker på dig!
Stor kram!
Kram!
Kram!
Skicka en kommentar